7
Meirwen var mycket mer lik sin mor än någon av de andra döttrarna. Hon hade fått Ceridwens förakt för vett och etikett fullt ut i blodet, och verkade se allt som ett stort skådespel. Nog hade han sett hennes bara fötter sticka fram ibland under klänningsfållen när hon trodde sig osedd! Men flickan var omtyckt, och ett arbete hade hon skaffat sig. Motvilligt beundrade han henne, men lät henne naturligtvis inte veta det. Hur skulle det se ut!
Mary var en helt annan typ. Tyst och drömmande. Han lockades av hennes lugna utstrålning, skulle gärna ha velat lyssna på vad hon hade att säga. Hon och lillpojken George trivdes bra tillsammans, hon tyckte inte alls om London utan ville helst ströva omkring i den vackra parken. Kanske skulle hon bli som sin faster Lauren, som aldrig lämnat Greenhill utan höll sig i sin flygel och i parken hela sitt liv. Lauren verkade lycklig. Hon hade all tid i världen att beundra Georges stensamlingar, läsa poesi och dricka te under ett parasoll. Samtidigt var det hon som var hemmets hjärna, som tog hand om allt som Ceridwen aldrig hade haft fallenhet för. Planering av matsedel, dekorering vid högtider, bordsplacering vid bjudningar... Det hade varit Laurens uppgift alltsedan deras mor dog. Nog hade fadern William halvhjärtat tagit upp frågan om giftermål, men Lauren hade elegant avvärjt samtalsämnet. Om Hector nu tog över företaget, så måste någon ta hand om Greenhill. Bättre då att lillasyster Felicia fick gifta sig om hon ville. Det ville Felicia gärna, på sin artonårsdag flyttade hon upp till Edinburgh med en beundrare som länge varit god vän i familjen och sedan dess hade inte Hector sett mycket av henne.
